Layout

 

 

Ny layout med Björkfors till vänster och Junkersvik till höger.

Längd 6 m  bredd 3m.

layout-a4.pdf

Allmänt

Layouten är uppbyggd efter rummets förutsättningar dvs 6x3 meter. Eftersom detta är ett gammalt garage finns det inga fönster.Banan är en normalspårsbana 1435 mm med minsta kurvradie 1000 mm. Smalspåret har 800 mm kurvradie. Pga det lilla formatet för skala 0 har det inte varit möjligt att lägga in vändslingor för att få mer realistiska tågrörelser. Junkersvik är en köping, som definitionen löd förr i tiden, med den lite större stationen med bangård, lokstall med kolgård samt några godsspår. Ett par industrier finns som behöver järnvägen för sina transporter. Björkfors är ett litet samhälle på normalspårsbanan med en anslutande smalspårsbana som är ändstation med en liten smalspårsbangård, lokstation och kolgård. Stallet har bara plats för för två fordon. Persontrafiken ansluter till perrongens spår 2 med treskensspår. Även godsmagasinet angörs med treskensspår. Det finns även en överföringsramp överföringsvagnar.

Allt ska återspegla Sverige sent 40-tal men exakt var är oklart. Troligen i västra Sverige. Anläggningen är eklektisk, dvs att jag plockat gobitar från när och fjärran och även använt fantasien till att bygga upp det hela.

Spårbyggnad

Räls är code 143. Återvunnen från den gamla banan men numera handspikad på slipers av ask. Ett par växlar sparades frön den gamla banan men de flesta är nybyggda med hela växeltungor anpassade till utrymmet. Tre 3-vägsväxlar finns det också för att spara plats. Grusning är gjord med ett saneringsgranulat med kornstorlek 0,5-1,0 mm, som heter Safesorb-Ultra som används för att suga upp bla. oljespill. Det är gul-beige till färgen och kostar för en säck (10 kg) 120 kr. Det går åt en hel säck för att grusa den här lilla banan. För att jämna ut den något stora kornstorleken har jag lagt på ett tunt lager Woodland Ballast Fine brown och andra kulörer. Underlaget är kork, 5 mm på bangårdar och 10 mm på linjen både på smal- och normalspår.

Anläggningens höjd över golv är numera 1300 mm för 0-plan. Den tidigare höjden var i högsta laget med tanke på åtkomlighet och översikt. Höjdvariationen på normalspåret är max 50 mm, men smalspåret sänker sig ner 140 mm för att klara vändslingan som går som en tunnel under nollplanet.

Växlar på station Junkervik styrs med växelmotorer Tillig från den gamla H0-anläggningen samt ett antal Lemaco. Tilligmotorerna är modifierade på lite olika sätt, beroende på dålig kvalitet i plasten och även själva konstuktionen. Allt styrs från ett konvensionellt ställverk med strömbrytare. Infartssignaler är förberedda och växelförreglade. Eftersom det man kan kalla för "linje" inte utgör någon längre sträcka blir signalerna mest en kul grej. (Detta är en del av det kompletterande bygget som man kan hålla på med i det oändliga).

Växlarna på station Björkfors är handdrivna med en stötstång till en skjutströmbrytare som både låser växelläge och växlar polariteten i växelkrysset. Enkelt och funktionsdugligt när växlarna är placerade som dom är i det här fallet.

En idog provkörning av alla partier av bana och växelgator är nödvändig och måste göras med alla fordon. En del av dom kan vara riktigt tjuriga och orsak till urspårning kan variera. Men för det mesta är det någon liten miss i spårläget som är orsak. Någon 10-dels mm upp, ner eller åt sidan. Det är inte särskilt svårt att åtgärda men fel uppstår oftare med handbyggda spår. En klar fördel är att man kan öka spårvidden någon eller några tiondels mm i snäva kurvor för att förbättra kurvgång av fordonen.

Vändskivorna är hemmabyggda som vanliga täckta skivor. Drivningen är en Faulhabermotor med växellåda som styrs via dekoder. Det fungerar bra men svårigheten är att ställa skivan rätt mot anslutande spår. (Ytterigare nå´t att pyssla med framöver).

Byggnader

Stadsbebyggelsen är handbyggd efter inspiration från min uppväxtstad från 50 och 60-talet i Göteborg. Trevåningshusen är sk. landshövdingehus som är så typiska för de stadsdelar jag bodde i på den tiden, Majorna och Masthugget. Bottenvåningen byggdes i sten och de två övre i trä. Detta är inga exakta avbildningar av riktiga hus. Dessa skulle ju inte få plats som alla förstår men man har ju rätt att tänja lite när man bygger i modell. Det viktiga är som jag ser det att miljön är trovärdig. Husen är byggda på en stomme av plywood med träfasader av NE. Tegelfasader är byggda med tegelflak av plast där fogarna är fyllda med spackel och stenarna patinerade. Fönster är till vissa delar färdigköpta av plast, vissa modifierade, och i en del hus laserskurna. (Ristat o Skuret).

Träindustrin är en laserskuren byggsats från BTS USA. Mycket fin passform på alla delar och endast smärre ändringar behövde göras för att passa som ett svenskt sågverk.

Träd

Större delen av växtligheten utgörs av lövskog. En dunge med c:a 25 granar utförda av Anders Bondesson utgör undanantaget. Träden hämtas varje höst från trädgården där ett par olika buskar är en väldigt bra bas för diverse träd i modell. Det brukar bli ett 40-tal träd varje vinter. Totalt finns det idag minst 500 träd på anläggningen. I den svenska skogen står träden tätt så det går åt många träd för att skapa den minsta skogsdunge.

Landskap

Utrymmet medger inga större exesser. Skog och vegetation finns i bakgrunden. Landskapets anslutning mot väggarna går inte upp mot väggen utan sluttar ner för att få en känsla av att terrängen fortsätter där man inte ser der den. De mesta av terrängen är gjord av isolerskivor (uretan) och fogskum, ueretanskum på sprayburk. Därefter har jag lagt på gipsbindor och ett tunt lager gips. Markytor är strösslat med Wooland och liknande.
I kortändan har jag byggt upp "scenic divaders" för att slippa se tågen i de snäva 180 gr kurvorna. Dessa kan bara anas.

Bakgrund

Bakgrunden är målad direkt på väggarna och ska motsvara en stilla svensk sensommar- eller tidig höstdag. Molnen är målade så att dessa bidrar till perspektivet och djupet. Färgen är en vanlig väggfärg (kulör Havsbris) och molnen i en bruten vit kulör.

Belysning utgörs av fyra lysrörsarmaturer vardera 2x38 W fritt hängande på långsidorna. De är vanlig kontorsarmaturer där jag tagit bort den inre reflektorn så att så mycket ljus som möjligt kommer på bakgrunden och på så vis begränsa skuggningar.

 

Fortsättning

Den här layouten innehåller det mesta som jag hade önskat när tankarna på ombyggnad tog fart. En riktig bro, tunnel, smalspår och lite nya byggnader.

Ytterligare detaljeringar behöver göras i landskapet. Nytt stationshus för Björkfors samt ett nytt godsmagasin. Vändskiveproblematiken väntar på en lösning. Det är svårt att stoppa mitt för utkörsspåret med manuell drift. Banan är i dag gjord för ångdrift, men en elektrifiering skulle inte vara så dum. Jag har ritat upp hur detta ska se ut så det projektet är påbörjat.

 

 Sektioner av banan

Så här såg de lösa sektionerna ut en solig dag sommaren 2012 löst sammansatta för att få en uppfattning om anslutningar och annat passar ihop.
 
 
 
Överst syns Junkersviks banområde. Rälsläggning återstår här på större delen.
Underst syns Björkfors bangård som utgörs av tre sektioner som var byggda ett par år tidigare. Två av dessa har kortats ner för att få plats.
 
 
 
 
På långsidan längst upp kan man se underlaget för stadsbebyggelsen med gator och trottoarer.
 
 
 
 
 Vissa delar av "terrängen" måste utformas på plats eftersom hela banan består av lösa bitar.
 
 
 
 
Här ser man smalspårets stigning som gör en nivåskillnad till Junkersviks bangård till höger i bild på 50-130 mm och är utformad som en slänt.
 
 
 
Det saknas ett par passbitar som byggs på plats. Under syns smalspårets vändslinga som delvis är dold i en tunnel. Tårtbiten till vänster är lokstationen som ska göras avlyftbar för åtkomst längst in.